för att göra en lång historia kort...

så nu känner jag att orken finns för att dela med mej av min lilla berättelse.

Det var den 11/11 som förändrade mitt liv, det var då det hände som fått mej att leva som jag gör nu. Det var en helt vanlig torsdag. Jag hade jobbat, hämtat barnen på dagis, varit på simskolan, gick förbi jobbet en snabb sväng, gick även till ICA. Väl hemma ville Mike ha varma mackor och Milo ville ha pannkakor. Eftersom jag visste att det fanns det i frysen så tänkte jag, klart killen ska få det. Fixade mackor till Mike gjorde en till Milo i hopp om att han hade glömt pannkakorna Jo säkert att han hade...
Fram med dom och så var olyckan ett faktum Jag ser att det blir ett sår i lillfingret och att det rinner blod. Jag ropar på Mike och ber honom komma med en handduk och att han ska ringa sin moster som givetvis var i stallet. Erik var hemma så han sätter sig på cykel o kommer. Han tycker det ser djupt ut och tycker att jag ska åka till akuten. Han stannar hos grabbarna. Väl på akuten så tycker läkaren att såret inte är så djupt men eftersom jag inte kan böja på lillfingret så ringer han till hand och plastik som vill att jag kommer dit.

Fredag 12/11
Kl 7,30 skulle jag infinna mej i lkpg, jag var visst några minuter sen så jag får snällt sitta i dagrummet och vänta 1 timme. Där stod ju patienternas frukost uppdukad, kul o sitta där när jag fastade. Kul. Väl inne hos läkaren konstaterar hon att böj senan är av. Så en operation nån gång under dagen bokas in. Sen blev det en dusch med den härliga blå svampen descutan. Även håret ska ju tvättas med den. Håret. Hjälp var min tanke... Sen fick jag till slut en säng. Åh vad skönt med en säng. Jag somnade till en stund och helt plötsligt kom tjejerna in o sa att nu var det dax.
Framme på operation fick jag välja på narkos eller bedövning. Jag valde det sist nämnda.... Om jag säger bara OM jag hade vetat hur in i H ont det skulle göra hade jag valt det första. För fy ända in i H vad det gjorde ont. Kan säga att det var typ 100 ggr värre än att föda barn. Jätte skönt o få en spruta ner stucken i axeln. Värst var när det skulle genom huden, man kände verkligen hur det tog emot och sen hörde jag "ploppet" när den var igenom.

Så nu 10 dar senare har jag fotfarande stygn kvar i lillfingret, gips skena och snygga krokar fast limmade på naglarna med gummiband i. Så nu är det sträck böj, sträck böj, sträck böj som gäller hela dagarna.
Om ca 1 vecka ska stygnen bort och om 3 får jag ett annat gips. Jag är sjukskriven tills den 12/1 än så länge. Det kan bli längre, den som lever får se.
Ja men det var väl det hela i stora drag, nu lever jag mitt liv som enhänt och det suger kan jag lova...

Ta hand om er och ett tips, Dela aldrig på frysta pannkakor inte ens med matkniven ;)